Min del av allt

Nää jag är ingen cowboy och inte heller speciellt ensam, men det första epitetet som jag satt på cowbyen stämmer, dvs trött! Vet inte varför eller hur men det känns som om jag har bli istället för blod och cement istället för hud. Att göra något så enkelt som att gå upp för en trappa blir en mödoansträngning utan dess like. Dessutom passar mitt högra öra på att frambringa någon form av ett pulserande bultande som inte är alltför skönt…men nu var det slut på klagohörnan

Edit:// Nu när jag skriver denna andra del av detta inlägg har nästan 8 timmar passerat och jag har knappt haft tid att tänka på vad jag gör. För när vi går ifrån 5 till 1 person, där denna enda person är mig, på jobbet. Ja då kan det bli jäkligt stressigt. Hur som helst blir det nog till att stanna på Bauhaus på vägen hem och köpa lite mer golv då jag var ett klantarsel och köpte för lite sist jag var där.

//Edit: