Min del av allt

Men vänsterfot har tydligen bestämt sig för att vara ett beavärligt litet tillbehör till resten av benet.  Har några funderingar hur på jag ska lösa problemet med att den ska gå och göra ont. Antingen ska jag lägga foten framför tuben, gnaga av den med mina sylvassa hörntänder, sänka ner foten i svavelsyra eller någon annan process som inte gör överdrivet ont… ont i jämförelse med hur det känns att gå nu dvs.

Alternativt så väntar man bara en vecka och hoppas på det bästa

Ställde mig framför spegeln och insåg att, damn va pluffsig jag har blivit.  Många har yttrat de här orden tidigare, men på måndadg då jäklar är det hög tid för förändring!

Dock har jag inte riktigt listat ut hur jag ska få tid/ork till det. Antagligen kommer jag att behöva ha dubbla matlådor på jobbet eller ha en sjuklig motivation som tar överhand när vrålhungern efter 7-8 timmar utan mat slår till.  Kanske en tonfiskkomplettering av den befintliga matrutinen kan kanske vara på sin plats.

Ja nu känns det väl tillräckligt officiellt för att jag ska kunna skriva det även här. För det är nämligen så att den 4 september blir jag och Tezz föräldrar

Vet inte riktigt vad jag ska skriva om det förutom att det är med stor förväntan jag ser fram emot den dagen. Dock har jag nog inte riktigt till fullo kopplat vad som ska hända.  Troligtvis sker det inte helt och hållet förrän det lilla livet behagar att dyka upp.  En sak som fick man att haja till lite om vad som ska hända var när vi i helgen planerade var barnsängen skulle stå och vilken typ av barnvagn vi skulle ha.

Det brinner på andra sidan stora vägen ifrån kontoret och mm ni glor på Aftonbladets löp på aftonbladet.se just nu så kan ni se artikeln.

Sitter med full mundering på i min kontorsstoll och skakar som en cemenetblandare med rabies. Med andra ord så är värmen helt knäpp på jobbet…igen