Min del av allt

Det har i princip snöat sen i fredags natt hemma i kära Norrtan, vilket inte enbart är fint och mysigt då det tog 3,5 timme att ta sig till jobbet idag!

Hade ren tur att jag kunde ”lifta” in till Danderyd då i princip alla bussar i hela roslagen var inställda. Nu börjar funderingar på hur f-n jag ska ta mig hem ikväll sen efter jobbet. Förhoppningsvis slutar det snö så det kan röja undan all snö.

Om inte får man väl slagga på kontorsstolen eller något

Just nu trivs jag rätt bra på jobbet. Har lagom mycket att göra, få mer och mer ansvar hela tiden samtidigt som jag lär mig nya saker hela tiden…nu ska man bara fixa med en liten detalj till så blir det riktigt bra. Dock kommer den detaljen nog ta några månader att fixa…time will tell. Aja, nu ska jag fortsätta göra mig själv viktig/oumbärlig

Vaknade med ett ryck! Stanken slog emot mig som en grinig betongvägg med pms. En kärring som uppenbarligen måste hade legat och dragit hela natten i ett bad av parfym satt nu bredvid mig. Jag försökte desperat undkomma den sjuka mängd sinnesförnimmelser som slog emot mina doftsensorer. En tanke om att det borde vara olagligt att lukta så jävla mycket korsade min lilla gråa klump.

Men jag inser även att det inte finns mycket jag kan göra just nu. Jag sitter på en buss, närmast fönstret och en tjock tant med en parfymstank utan dess lika har mig instängd. Det enda jag kan göra är at försöka gräva ner näsan i ärmen på tröjan och lukta intensivt på min egna milda lukt.

Satt mig ner och tidrapporterade lite precis, något jag trodde att jag hade gjort i tisdags. Men det visade sig att det var föregående tisdag som jag hade i minnet. Hur kan en hel vecka försvinna in i som en otydlig och sammansmetad dimma? Jag har ingen aning, någon annan som vet? Det jag vet är iaf att tiden bara tycks gå fortare för varje dag, vecka och år som jag lägger till mitt liv. Tidsförbrukningen ökar i sådan takt så att jag faktiskt börjar få förståelse för pensionärer som säger att de inte har någon tid över. För om den upplevde tidshastigheten fortsätter att eskalera på samma sätt som det har gjort den första kvarten av mitt liv så kommer den sista kvarten gå så fort att jag inte märker att den påbörjdes innan den tog slut. Så Johans tips till tiden denna vecka, lugna ner dig!

Damn vilken magknip jag har idag Orkar inte skriva mer än så :/ Nu blir det iaf ett försök till lunch.

Need I say more!?

Idag har jag i princip bara flängt mellan olika kontor kors och tvärs över hela Stockholm. Det jobbiga är att någon har gjort mindre rätt så jag är nog illa tvungen att göra denna dags resor ytterligare en gång i slutet av denna eller början av nästa vecka :/

Men ska väl inte hänga läpp för det, man får åtminstone betalt. Sen att man känner sig rätt dum att hålla på en hel dag och inte direkt åstadkomma något, ja det är en helt annan femma.

Nu är det dags att tänka på refrängen, middag väntar

Nu ligger en sub i magen, vilket gör den glad, klockan är nio minuter över tolv och wordpress har precis fisit mig i örat. Skrev precis ett låååångt inlägg (eller njae ganska långt iaf) om diverse saker och andra roligheter. Jag tröck (jepp jag säger ”tröck”) på ”Publicera” och sidan laddades om. Jag antog då att publicering faktiskt hade skett, men ack så fel jag har.

Iaf nu ska jag försöka lista ut hur man får touchguide, adobe flash player samt min nuvarande arbetsplas alla miljarders spärrar för användare att fungera ihop utan att skiten crashar eller allmänt muppar sönder. Dock kommer resultatet troligtvis bara bli det att jag kallar touchguide, flash och lite annat ”jävla stjärtar”. Kanske inte den bästa av lösningar men ack så tillfredsställande.

Ps. Den här gången skrev jag i word istället! Ds.